Nästa hund som kom till våra hjärtan var Rosso. En irländsk terrier, helt otroligt charmig och jobbig!

Terrier i allmänhet är kända för att vara envisa, Rosso var synnerligen envis. Tror att det tog nästan ETT år innan han blev rumsren. Han höll på att driva mig till vansinne. Nu var ju både Filip & Sara lite större, kanske 8 & 5? Vi åkte på hundutställning på Sofiero med honom och han fick banne mig första pris i valpklassen. Rosso rymde så fort han kunde. En gång fick vi polisanmäla honom som försvunnen. Polisen ringde efter ett dygn och sa att dom hittat honom, Han var i väl förvar hos ett par barn som hade tältat. Vi körde dit och hämtade honom, OJ så glad han blev när han hörde folkvagnen. Han tog ett jätteskutt in i bilen och sen tror jag att han sov i två dagar. Rosso var också med om en hemsk upplevelse, Han blev överkörd av en bil på Öland. Oerhört dramatiskt ilfärd in till Kalmar Djursjukhus. Vi fick sova över hos några släktingar i närheten för vi visste inte om han skulle klara sig. Men som sagt, tack vare sin envishet gick det bra. Det blev först fortsatt transport till Helsingborgs Djursjukhus där han fick stanna i 4 veckor. Älskade lilla Rosso, vilken kämpe du var.