När Wille blev ensam kvar skaffade vi en ny kompis till honom, Då kom Bruno in i våra liv. Bruno härstammade ifrån Illstorp/Christinehof Österlen. Han blev vår första chokladbruna flatte. Även Bruno fick växa upp med en fin storebror som lärde honom en massa skojigheter. Till skillnad mot Wille så var Bruno ganska lättlärd och gillade att arbeta. Jag och Sara åkte på träning  en gång i veckan till Österlen. Han var ofta klassens ”stjärna”. Jag kan inte skylla på Bruno utan det var faktiskt jag som inte tog träningen på tillräckligt stort allvar. Han hade kunnat bli en kanon apportör! Även Wille & Bruno blev ett fantastiskt radarpar och drog mycket uppmärksamhet till sig. Dom var så himla fina när dom kom gåendes, en brun och en svart. Bruno sörjde Willes bortgång något alldeles kolossalt, Han gick ner sig och blev deprimerad, det var jättejobbigt för oss alla. Bruno förblev en alldeles fantastisk kompis som fick avsluta sina år tillsammans med mig på Sibbarps Kallbadhus.