Nästa hund som kom till oss var Wille. Även han en svart fin flatcoated retriever bördig ifrån småländska Vrigstad. Vi tyckte det var dags för ännu en jakthund, Totte började bli äldre. Sagt och gjort, vi valde ut Wille som vår hund. Jag har många gånger tackat gudarna att det var just vi som valde honom , annars tror jag faktiskt inte hans liv hade blivit så långt, Wille visade sig vara en hund med ADHD! Då hade man aldrig hört talas om den diagnosen på en hund men idag vet vi bättre. Han var världens finaste hund och han fick växa upp med både Totte & Rosso som läromästare. Det visade sig stört omöjligt att träna honom i apportering och lydnad, Han gjorde alltid vad som föll honom in. Vet inte hur många gånger Ulf hade med honom på jakt men istället för att jaga vilda djur fick han leta efter Wille som försvann i skogarna på egen jakt. Det fanns gånger när Ulf lade sin jacka ute i skogen med hopp om att Wille skulle komma tillbaka, vilket han fantastiskt nog gjorde.

Han var med om stora äventyr (som han själv hittade på). Vi fick skicka många blomstercheckar till folk som tog hand om honom när han sprang bort. Frid över hans minne!